Jag faller isär. Jag bryter ihop.

Och du är den enda som kan göra så. Aldrig någonsin har jag låtit någon komma så nära som du gjorde innan eller efter dig.
Det gör ont. Allt gör ont. Jag orkar inte. Jag gråter inombords hela tiden och när jag är själv bryter det ut. Jag ser inte framemot de sömnlösa nätterna eller rödsprängda ögonen igen. Det var för mycket redan då.
Du gjorde mig hel, men bröt sönder varenda del. Jag trodde jag var stark, men så kommer du såhär.

Jag levde i min drömvärld med vänner, alkohol, fester och spontana grejer och hade världens jävla tid. Jag trodde jag mådde bra. Sen kommer du från ingenstans och vänder upp och ner på allt. Jag kom till verkligheten och det är här jag måste lära mig att leva om på nytt.

Sömnlösa nätter, ingen aptit och rödsprängda ögon och ont precis överallt ...  ooh, jag längtar..