Walking with a friend in the dark, is better than walking alone in the light.

Jag att ha den där speciella vännen som man verkligen passar ihop med, som man alltid kan ha kul med, som man kan gråta med, prata med om allt och någon som verkligen förstår en. Jag hade två såna vänner förut, Mikaela och Martin. Det som hände med Mikaela, det hände bara. Martin och jag gled isär, men håller fortfarande kontakten som tur är. Men jag saknar någon nu. Någon jag vet att jag kan prata med, utan no hard feelings. 

Jag har en vän som jag inte värdesätter tillräckligt. Hon har alltid varit där för mig, aldrig ställt till det för mig och hon har alltid fått mig mått bra. Vi har känt varann i ca 1,5 år och hon har varit en av mina bästa vänner sen dess. Jag kan nog aldrig förklara hur bra hon har fått mig mått eller något eftersom orden räcker inte till. Men den här tjejen är den finaste tjej jag träffat. Vi har aldrig bråkat med varann eller tjaffsat och ändå så har vi bott hos varann ett flertal gånger men inte något tjaffs. Vi firade midsommar tillsammans i år och det var den finaste midsommaren jag varit med om. Jag var lycklig, på riktigt. Jag kan verkligen gråta ut hos henne, skratta tills jag gråter med henne, skrika och vara galen, ta det lugnt och se på film, snarka bredvid om nätterna och dygna tills vi däckar. Jag kan verkligen må bra med henne och det är verkligen ingen annan som fått mig mått så bra som henne! Det är verkligen min lilla älskling. Stephanie Matsson Nilsson, jag älskar dig. Du kommer aldrig någonsin förstå hur glad jag är över att du finns i mitt liv eller hur lycklig jag är för att få ha dig i min närhet. Du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar dig eller hur mycket du betyder för mig. Men du ska veta att det är så jävla mycket så det inte går att förklara med ord. Min fina askunge, tack för du finns. ♥

JAG ÄLSKAR DIG

STEPHANIE <3 EMMA