När går allt över?

Det är som ett beroende, ett beroende av saknad av det vi hade förr? Jag är sårad, fortfarande. Det finns ingenting längre som verkligen kan få oss tillbaka till där vi var förut, men jag ska hitta ett sätt att bli bättre än vad vi var förut. Det går inte en dag utan att jag kollar så ingenting är som förut, det går inte en dag utan att jag tänker på det, det går inte en dag att det fälls en tår eller två för detta, det går inte en dag då jag tänker att x är så mycket bättre än mig, varför mig? vad är det som du ska göra för att förstöra mig? Nej, jag vet att du älskar mig, det vet jag. Men jag är osäker, grymt jävla osäker på livet &hur allt kommer bli. Förlåt.

Happines conquer all and

 finds a way to defeat them all