Har jag en stålmask? Ser ni inte hur jag känner? Jag kräver nästan er uppmärksamhet, jag gråter och skriker inombords, men ni ser inte det? Jag är sårad av tanken att jag försöker så pass mycket, men det är ingen som ser, ingen ser något.
Jag vetinte hur jag ska beter mig längre
Det var inte riktigt så jag menade. Man ser hur du mår, men du slingrar dig bort hela tiden. Just för att vi inte ska se(?)Kanske för att vi inte ska se dig svag? Eller jag vet inte. Men du, det är okej att visa hur man mår på riktigt. Det är okej att gråta och det är okej att inte veta vad som är fel. Ibland behöver man bara släppa masken och erkänna att det inte är okej. Love you <3
SvaraRadera